Jag hör till de som aldrig blir sjuk, d.v.s ungefär max en gång om året och inte ens feber brukar jag få. Det är oftast en förkylning som går över på några dagar max en vecka.
Under de första åren hade jag en febersvacka. Jag har fått berättat för mig att som liten hade jag en period där jag gick på dagis. De ringde och jag hade fått hög feber så jag fick komma hem. Någon dag senare var jag frisk igen för att sedan insjukna igen. Läkarna verkade inte riktigt veta vad det berodde på. Sådär var dwt fram och tillbaka likt en jojo innan jag tillslut slutade bli sjuk.
Jag tror nästan jag tog allt på en gång för sedan dess vad jag kan minnas har jag säkert inte haft feber mer än fingrarna på händerna.
En och annan förkylning och öroninflammation kunde komma men aldrig för att missa en dag i skolan. Det slog aldrig fel. Skulle vi göra något extra roligt blev jag däckad, även om jag max hade förhöjd temp omen desto värre hals.
Det är lyxigt att aldrig vara sjuk. Det låter så hemskt men ofta har jag önskat att jag fått feber när jag blivit dålig. För mig var det i princip det enda måttet jag hade för att själv tycka det var okey vara hemma från skolan. Jag kunde vara helt slut och hosta men det kändes ändå inte rätt att vara hemma.
Jag har lärt mig en sak här i livet. Alla riktlinjer för vad som är feber, det är.intw hugget i sten. Att en sköterska kollar tempen och får utslaget 37.6 och säger det är lugnt. Indet är inte feber förens det rör sig om 38 och uppåt.
Jag har lärt mig att jag har låg temp. Om morgonen och förmiddagen och vissa kvällar i extrema fall kan jag ha 36.8 till 37.1. Har jag 38 i temp så har jag rätt "hög" feber.
En del personer kan gå runt och känna sig dåsig med 39.5 medan en annan kan vara sängliggabde vid 38.5.
Varför jag skriver detta inlägg? Jag är ju sjuk nu och har känt mig febrig men trott som alla andra år att jag har ju ingen feber alls. Jag valde att kolla och jag har feber. Det låter nog konstigt men det är skönt. Då vet jag att jag med gott samvete kan vila här hemma. Jag vet att endast en själv kan avgöra hur man mår för att vara hemma, men det är svårt när man har prestationskrav på sig själv hur man tycker att man ska agera och göra. Tror nog det finns fler där ute som känner igen sig.
Så med andra ord ska jag ta min skrovliga hals, svettningarna, febern och njuta av en isglass.
Hoppas ni är krya där ute i cyberrymden.
Frisk som en Nötkärna
Livet KommenteraJag hör till de som aldrig blir sjuk, d.v.s ungefär max en gång om året och inte ens feber brukar jag få. Det är oftast en förkylning som går över på några dagar max en vecka.
Under de första åren hade jag en febersvacka. Jag har fått berättat för mig att som liten hade jag en period där jag gick på dagis. De ringde och jag hade fått hög feber så jag fick komma hem. Någon dag senare var jag frisk igen för att sedan insjukna igen. Läkarna verkade inte riktigt veta vad det berodde på. Sådär var dwt fram och tillbaka likt en jojo innan jag tillslut slutade bli sjuk.
Jag tror nästan jag tog allt på en gång för sedan dess vad jag kan minnas har jag säkert inte haft feber mer än fingrarna på händerna.
En och annan förkylning och öroninflammation kunde komma men aldrig för att missa en dag i skolan. Det slog aldrig fel. Skulle vi göra något extra roligt blev jag däckad, även om jag max hade förhöjd temp omen desto värre hals.
Det är lyxigt att aldrig vara sjuk. Det låter så hemskt men ofta har jag önskat att jag fått feber när jag blivit dålig. För mig var det i princip det enda måttet jag hade för att själv tycka det var okey vara hemma från skolan. Jag kunde vara helt slut och hosta men det kändes ändå inte rätt att vara hemma.
Jag har lärt mig en sak här i livet. Alla riktlinjer för vad som är feber, det är.intw hugget i sten. Att en sköterska kollar tempen och får utslaget 37.6 och säger det är lugnt. Indet är inte feber förens det rör sig om 38 och uppåt.
Jag har lärt mig att jag har låg temp. Om morgonen och förmiddagen och vissa kvällar i extrema fall kan jag ha 36.8 till 37.1. Har jag 38 i temp så har jag rätt "hög" feber.
En del personer kan gå runt och känna sig dåsig med 39.5 medan en annan kan vara sängliggabde vid 38.5.
Varför jag skriver detta inlägg? Jag är ju sjuk nu och har känt mig febrig men trott som alla andra år att jag har ju ingen feber alls. Jag valde att kolla och jag har feber. Det låter nog konstigt men det är skönt. Då vet jag att jag med gott samvete kan vila här hemma. Jag vet att endast en själv kan avgöra hur man mår för att vara hemma, men det är svårt när man har prestationskrav på sig själv hur man tycker att man ska agera och göra. Tror nog det finns fler där ute som känner igen sig.
Så med andra ord ska jag ta min skrovliga hals, svettningarna, febern och njuta av en isglass.
Hoppas ni är krya där ute i cyberrymden.